Förlossningsberättelse
Det enda jag gör om dagarna är att amma, byta blöjor och mysa med lilla Nova.
Trots att det är allt så hinner jag inte med något annat. All tid går åt till henne, men det är så jag vill ha det.
Vill inte göra någonting annat :)
Har redan glömt hur det kändes att vara gravid, det är som en evighet sen jag hade tjockismagen :)
Sista kvällen som bara vi två...
Tisdag den 27 mars kl 06.45 checkade vi in på förlossningen.
Det var 4 stycken som klämde på min mage och tre stycken som kollade med UL för att se att Nova inte hade vänt på sig. T och jag lite snygga kläder på oss och jag fick ta tre alvedon.
Sen var det lite väntan innan sista promenaden med stora magen gick av stapeln. Vi åkte upp en våning och vi fick lite mer snygga kläder. 
Kvällen innan operation, vikt 67,7 kg
Medans vi väntade på att få gå in på operationen så konstaterade vi att BM's barn fyllde år på samma dag som mig och att en sköterska hade likadana rosa strumpor med svarta prickar som jag. Det bådade gott tyckte vi ;)
Sen traskade vi in på operationen och en narkossköterska gick igenom steg för steg vad som skulle hända.
Jag fick lägga mig på ett smalt bord och de sattes infarter i vänster armvecka och höger hand.
Egentligen skulle de vara på vänster hand istället för armveck, men narkossköterskan misslyckades två gånger att sätta den. Han sa att det inte hade hänt på 6 mån och nu blev det två gånger samtidigt och ursäktade sig flera gånger att han var tvungen att göra om det. Mig gjorde det inte så mycket, har blivit stucken så många gånger den senaste tiden att några gånger till inte gjorde någon skillnad :P
Sen kom narkosläkaren. Det var en sådan där tv-snygg narkosläkaren. Smal, lång, blonda lockar, blå ögon och lite skäggstubb. Han hade passat in i vilken sjukhustv-serie som helst ;)
Han la iaf spinalbedövning, jag trodde att det skulle göra men det kändes inte så mycket. Just när nålen stacks in mellan kotorna var det som att stöta i en bordskant mot ryggen, men den känslan gick fort över och snart spred sig värmen över rumpan och känseln försvann.
Narkossköterskan sa att om jag börjar bli illamående så ska jag säga till, det beror i så fall på blodtrycksfall. De tar blodtrycket en gång i minuten så de brukar hinna ge motmedel i tid. Några sekunder efter han berättat det blev ju akut illamående och fick en spypåse under hakan. Det var svårt att spy då spinalbedövningen redan börjat verka och mina kräkreflexer inte fungerade normalt. Men efter lite hostande och harklande så lyckades jag undvika att kvävas av mina egna spyor... :P
Det var kanske tur i oturen att jag blev illamående. Jag var inte lika medveten om det som hände på andra sidan skynket. De hade börjat göra snitten och det började blöda kraftigt pga att de låg flera blodkärl just där. De fick skynda på och plocka ut Nova och moderkakan snabbt för att kunna sy ihop mig fort som attan.
Jag hann förlora 2,1 liter blod, så de beställde två påsar blod för att ha utifall att mina blodvärden skulle sjunka för mycket (de behövde som tur var aldrig använda dom).
Operationen tog prick 25 min. När de hade plockat ut Nova fick jag henne på bröstet. Hon såg så liten ut (trots att hon var knubbig - för tjock för sin längd, eller för kort för sin vikt om man vill ;))! Hon var 47 cm lång och vägde 3670 gr.
Pappa T fick sen följa med till barnbordet och klippa navelsträngen och hålla henne en stund innan jag fick tillbaka henne.
Det var så häftigt och overkligt. Plötsligt låg hon där på mig, lilla Nova som legat i min mage i 9 månader och gnuggat sitt huvud mot mina revben. Nu var jag mamma. T och jag var äntligen föräldrar!
Hade inte kunnat föreställa mig hur de skulle kännas, kan inte heller beskriva känslan, det är något som måste upplevas.
Så var vi äntligen 3...!
När de städat upp på min mage och tog ner skynket sa jag "Oj, magen är borta, hej beach 2012!" på skämt. Tyvärr var det en sköterska som hörde lite fel och trodde att jag kallade henne för bitch 2012.
Haha, stackarn såg paff och sårad ut tills de andra skrattandes sa att jag hade sagt beach och inte bitch :P
När allt var klart rullade vi in till uppvakningen där vi fick vila under övervakning i två timmar innan färden tillbaka till BB.
Under eftermiddagen kollades jag till många gånger. Jag mådde bra så länge bedövningen och smärtlindringen satt i, men när de släppt så kändes det som jag blivit överkörd av en buss.
På kvällen när det tagit bort katetern och jag skulle på toa för första gången trodde jag att magen skulle gå av eller ramla ur mig. Trots att jag hade hjälp av T och en sköterska gjorde det satans ont att komma upp i sittande, att få benen över sängkanten, ställa mig upp, gå, sätta mig på toan... Dessutom snurrade allt och när jag skulle upp från toan svimmade jag. T fick springa iväg och hämta en till sköterska så det var tre stycken som fick hjälpa mig tillbaka till sängen.
Varje gång jag skulle kissa den natten fick jag ringa på en sköterska, kunde inte ta mig till toan utan hjälp från två personer. Under nästan hela dagen efter fick T hjälpa mig ur sängen, det gjorde så ont!
Sent på eftermiddagen lyckades jag till slut duscha och gå runt i rummet själv.
T den stackarn fick alltså vara den under det första dygnet som tog hand om Nova. Jag kunde inte ens lyfta henne från sängen till mig. Så varje gång hon skulle ammas eller jag ville mysa med henne fick jag be T om hjälp.
Han kastades verkligen in i rollen som pappa med huvudet före. På gott och på ont, men mest på gott :)
Jag kunde inte byta blöja på henne förrän strax innan vi åkte hem på torsdagen. 
Tiden på BB gick fort, vips sa det så hade vi varit där i två dygn. Det var både en lättnad och jobbigt att få åka hem. Borta bra men hemma bäst samtidigt som det på hemmaplan inte finns sköterskor och läkare tillgänliga dygnet runt. 
2 dagar efter operation, vikt 62,7 kg
Nu har vi varit hemma i fem dagar och det har fungerat oväntat bra.
Nova sover, äter, skiter, sover, osv. Amningen har gått bra trots att det var kejsarsnitt. Jag har oftast inte ont i magen och behöver inte ta all smärtlindring som jag fått utskriven.
Vi har testat två utflykter också. Inga problem där heller, Nova sover så fort man lämnar lägenheten :)
Första utflykten bar av till BB för PKU-prov
1 vecka efter operation, vikt 60,0 kg
Grattis!!! Vilken liten sötnos ni har skapat med en massa hår :)
Härligt att höra att allt gått bra. Men visst känns det underligt när magen helt plötsligt är borta?! Nu kan jag inte ens föreställa mig att jag varit gravid. Kollar på gamla bilder men det känns som en annan person. Har jag verkligen varit så stor? :P
Stort grattis igen! Helt underbart att allt gått bra och att hon är här nu :)
Kramar
